AÇORES

Sâo Miguel

 

Mitt i Atlanten ligger Azorerna 760 sjömil från Lissabon och 2 111 från New York.

Dessa är grupper av vulkaniska öar och är en självständig portugisisk region med eget styre och regering. Befolkningsmängden är på ca 240 000 invånare och en total storlek på 2 335 kvkm. Golfströmmen flyter igenom öarna som har en medeltemperatur på 13 grader om vintern och 23 grader på sommaren. Vatten temperaturen håller sig omkring 17 – 24.

Valutan är numera evro.

Öarna är 9 stycken till antal; Santa Maria, Terceira, Sau Jorge, Pico, Faial, Corvo och slutligen den största ön Sao Miguel där de flesta invånarna bor. Te, tobak och ananas är deras största inkomst. Förr var de större än Israel på apelsinexporten men något tog kål på alla apelsin- och citrusträd.

Öarna är ännu inte turist exploaterat och regeringen har bestämt att det inte skall bli det i heller. Ca 20 000 turister per år tillåter dem därav går endast ett svenskt charterbolag dit och endast till Sao Miguel. Tema resor till de andra öarna finns och även där hotell men dessa får man boka själv om man inte vill stanna på Sau Miguel.

Vi var på ön Sao Miguel och bodde i huvudstaden, Ponta Delgada som har ca 20 000 invånare. Ön har en areal på 759,41 kvkm, är 65 km lång och 14 km som bredast. Invånare antalet är ca 125 826 och är indelad i 6 kommuner, Ponta Delgada, Ribeira Grande, Lagoa, Villa Franca do Campo, Povoação och Nordeste.

Vår första utflykt på ön var en rundvandring genom Ponta Delgada. På vår vandring fick vi veta att det inte finns någon urbefolkning på ön utan det var slavar från omkring 1400-talet som befolkade öarna. Mestadels är det portugiser från ursprunget. Av befolkningen på öarna är det ca 90 % katoliker. Under vår vandring såg vi en stor staty som hedrade emigranter efter ett utbrott på en närbelägen Ö. Vi missade precis en stor festival till alla helgons ära, där klostret i staden utsmyckades med inte mindre än 16 000 lampor.

Vår andra utflykt på mitten av ön begavs till ett krukmakeri i Lagoa och strax utanför Ribera Grande besökte vi öns likörfabrik. Öns specialitet var ”Licor De Maracuja” (passionsfruktslikör). På 947 m över havet, uppe bland molnen såg vi ut över en kratersjö, Lagoa de fogo (eldsjön). Här kan man även bada i varma källor.

På kvällen bjöds på Azorisk afton, med gångbord och olika desserter. Enligt mitt tycke är maten snål på kryddor och desserterna för söta.

Då jag var ute och vandrade i staden kom en lastbil med barn som delade ut bröd åt folket på gatorna. Enligt en gammal tradition så delades bröd ut åt de fattiga, det hade sitt ursprung i att en Drottning för länge sedan delade ut bröd åt de fattiga som hon gömde i sin kjol och Kungen tyckte inte om detta och krävde en dag att hustrun skulle visa vad hon hade gömt i kjolvecket. Drottningen gjorde som Kungen krävde och ut föll en massa blomblad.

Vi tog ännu en busstur och denna gång åkte vi till den östliga delen på ön och även den äldsta och därmed den mest grönskande. Här fanns blommor, vattenfall, en gammal majskvarn och en vacker by belägen i en krater (Povocào). Denna del hade öns absolut vackraste utsiktsplatser.

Den sista färden blev till öns västra del. Här ligger byn Sete Cidades och krater sjön med samma namn (tvillingsjöarna). Det finns en tragisk saga om dessa sjöar. Det var en Prinsessa som blev förälskad i en fåraherde och enligt lag fick de inte gifta sig men fick träffas en sista gång. De båda förälskade möttes på den platsen de träffades första gången och grät i varandras armar. Flickan bar blå ögon och pojken bar gröna och från den dagen finns dessa tvillingsjöar. Egentligen är det bara en sjö men en del är grund och återspeglar träden (grön) och den andra delen är djupare och återspeglar himlen (blå).

Vi besökte en ananasplantage, och fick reda på att det tar hela arton månader för en ananas att bli mogen att skördas. En annan by Mosteiros hade även de en liten saga att bjuda på. Precis utanför i havet reser sig en väldig klippa i form av ett hus och framför en lite mindre och knubbigare för att sedan ytterligare lite längre bort se två smala. Detta var straffet för att två nunnor försökte jaga in en munk i klostret, de blev förvandlade till sten.

Slutligen så till min glädje fick jag veta att man fick lov att föra ut blomskott, så jag är stolt ägare till en papegojplanta och en kanonviska.

Världens godaste ost har de här på öarna och den har namnet efter ön Sao Jorge.

Då detta är ett EU land så är det inte så mycket som var billigt, förutom sprit mat och cigaretter. Kläder och leksaker var snudd på dyrare än här hemma.

http://www.azorerna.com/index.shtml

http://www.portugal.org/tourism/regions7.shtml